....
Att bli tagen för givet är något av det värsta och jag är medveten om att jag tar mina vänner o familj för givet allt för ofta. Men att bli nedtryckt av de man älskar är värre, besvikelsen som går igenom kroppen är stor, ilskan, sorgen som bubblar inombords den försvinner inte vad man än gör. Vaknar med huvudvärk efter ännu en sömnlös natt och om allt är bra? Nej, det är inte ens lite okej ... Personer förrändras, alla är inte lika, det är omöjligt så sluta försöka, snälla!
Saker händer i iallafall mitt liv just i detta nu, den senaste månaden har varit svår, riktigt svår, leendet på läpparna, skrattat det betyder inte allt, det är bara en yta, en yta jag skaffat mig för att slippa verkligheten, men den kommer ifatt mig och slagit mig hårt. Att förlora någon är svårt, jag vet jag har gjort det alltför många gånger, men att ha en älskad att sväva mellan liv och död är värre, oron försvinner inte, hoppet föds, hoppet försvinner, allt känns hopplöst. Man vill inte prata om det för det blir verkligt då, att inte prata om det känns så mycket bättre. Att kunna börja släppa oron, att känna hoppet växa känns bra klumpen i magen börjar lätta men om det hjälper mot den obehagliga känslan? Nej, det är fortfarande tugnt.
Ljuset jag hade krossades fort och allt känns tugnt igen, att få finnas kort i bubblan bortom verkligheten va kort, nålen stack hål på bubblan och allt känns mörkt igen, är det värt det?
Saker händer i iallafall mitt liv just i detta nu, den senaste månaden har varit svår, riktigt svår, leendet på läpparna, skrattat det betyder inte allt, det är bara en yta, en yta jag skaffat mig för att slippa verkligheten, men den kommer ifatt mig och slagit mig hårt. Att förlora någon är svårt, jag vet jag har gjort det alltför många gånger, men att ha en älskad att sväva mellan liv och död är värre, oron försvinner inte, hoppet föds, hoppet försvinner, allt känns hopplöst. Man vill inte prata om det för det blir verkligt då, att inte prata om det känns så mycket bättre. Att kunna börja släppa oron, att känna hoppet växa känns bra klumpen i magen börjar lätta men om det hjälper mot den obehagliga känslan? Nej, det är fortfarande tugnt.
Ljuset jag hade krossades fort och allt känns tugnt igen, att få finnas kort i bubblan bortom verkligheten va kort, nålen stack hål på bubblan och allt känns mörkt igen, är det värt det?
